Kronos tid

Det är tågtidtabeller som ligger till grund för det moderna gemensamma tidsbegreppet och det är denna moderna tidsuppfattning som på många sätt har utformat städer fysiskt för att effektivisera förflyttningar från en punkt till en annan. Projekten tar sin avstamp i denna logik samtidigt som det är viktigt att undvika att de bara blir en del av och uttrycker klocktidens makt, att alla måste ”hålla tiden”.

På en tågstation kommer individer samman till en tillfällig grupp vars gemensamma nämnare är att vara på väg. Människor med olika social, etnisk och kulturell bakgrund och från olika platser passerar varandra. Nuet och ett slags framtidsorientering dit man är på väg (hit eller bort) blir kittet. Konsten kan i det här sammanhanget bli en länkande kraft genom att fördjupa ögonblicket av att befinna sig här och nu.

I litteratur och film får tågstationen ofta bli scen för separation och återförening men i vardagen är platsen mer en sluss där vi passerar mellan olika delar eller skikt av staden. Vi kommer att ingå i en återkommande rörelse på en plats där vi växlar hastighet. Några passerar här dagligen, andra bara en gång. På så sätt finns möjlighet att skapa kontinuitet av till synes singulära situationer eller att med kulturell verksamhet förena händelser i en samtidighet.

Samtidigt behöver kontinuiteter (den sammanhängande utvecklingen, framstegen) också brytas. Ibland finns det skäl att röra sig bakåt i tiden för att möjliggöra en annan syn på samband och skillnader. Att tillåta sig att vara ur led med tiden för att därmed kunna få en annan syn på sin samtid, liksom på framtiden.