När konst kommer in tidigt

Inom arkitektur, konst, form och kulturarv har det under senare år skett en övergång mot att i gestaltningen fokusera på bakomliggande processer platsers sammanhang och immateriella värden istället för att enbart arbeta med fysisk gestaltning av till exempel enskilda objekt eller miljöer. Denna fokusförskjutning har breddat perspektivet på gestaltning och synliggjort att också sociala dimensioner är avgörande för att uppnå goda gestaltade kvaliteter.

Samtidigt har tidiga samarbeten mellan yrkesgrupper som antikvarier, arkitekter, arkeologer, ingenjörer, konstnärer, landskapsarkitekter och planerare visat sig möjliggöra hög rumslig kontinuitet och väl förankrade lösningar i utveckling av miljöer. Samverkan redan på planeringsstadiet möjliggör integrerade gestaltningar med sammanvägda kvaliteter. I sena skeden är det ofta långt svårare att etablera nya samarbeten eller föra in nya frågor.

Att integrera konsten i tidig planering är ekonomiskt sett avgörande för genomförande av storskaliga konstprojekt eftersom befintliga budgetar då kan växlas upp till att innefatta konstnärliga gestaltning av hela byggnader och miljöer. I en rad exempel ser vi hur man på detta sätt kan skapa större helhetssyn och bättre gemensamma miljöer.

Effekten av att låta konst komma in tidigt är särskilt tydligt inom stadsutveckling. När flera olika kompetenser samlas tidigt i plan- och byggprocessen ökar möjligheten att fånga upp både sociala och fysiska värden på platsen. Det höjer avsevärt kvaliteten i planering och byggande av de gemensamma livsmiljöerna.

> I infrastruktursatsningen Västlänken i Göteborg påverkar konstnärer utformningen av broar och stationsmiljöer.

> I Högskolan Dalarnas bibliotek är hela fasaden konst.

Varför konst i stadsutveckling?