Röster om Korsdrag och utvärdering

Elevernas uppföljning av Korsdrag planerades i ett tidigt skede. Hela projektet utvärderas men eleverna har också lämnat rapporter efter varje delmoment.

Här nedan presenteras ett axplock av kommentarer från eleverna och delar ur samtal med de professionella yrkesutövarna. För mer detaljerad information vänligen kontakta Inger Höjer Aspemyr.

Eleverna, Estetiska programmet ES 12B (2014)

Vad har du fått ut av Korsdrag?

Viljan att jobba med det här. Jag har känt mig inspirerad hela tiden.

Svårt att säga exakt med ett par få ord vad jag lärt mig, antagligen mer än vad jag är medveten om.

Nya sätt att se på konst, bl.a. idéer om att konst är en process, och inte bara ett verk man gör och sen lämnar.

Performance är jobbigt och mycket var saker som bara gjordes enligt exakta instruktioner, inte någon direkt frihet.

Mer insikt om hur folk ser konst i samhället, hur en konstutställning går till samt lite insikt i vilken riktning jag vill gå efter det här.

Hur det är att jobba i en stor grupp med många som styr. Att jobba intensivt på något jag inte nödvändigtvis tycker om.

Hur man framför ett arbete på ett proffsigt sätt. Man har känt sig stärkt.

Hur upplevde du vernissagens performance?

När det kom till själva performancen som vi utförde, så kände jag själv att alla var i sin egen lilla bubbla och så fort vi kom nära varandra gjorde vi något tillsammans i en förutbestämd rytm. (…) Vi skapade verkligen ordning i kaoset, det var en otrolig stämning då alla gjorde sitt men samarbetade under tyst outtalad överenskommelse.

Jag tycker att min insats där var väldigt enkel och den försökte inte påverka besluten utan jag lyssnade mer på vad som sas och tog in det. Jag tyckte att det kändes som de flesta elever gjorde så, kanske för att släppa fram de professionella åsikterna mer, som jag gjorde. Jag tyckte att det skulle vara det bästa för gruppen och ja, resultatet blev enastående.”

Jag är själv nöjd med vernissagen nu, medan jag innan performanceakten var oerhört kritisk till hela vernissagen i sig, jag trodde det inte skulle bli så bra eller som jag förväntade mig helt enkelt. Vilket är en naturlig sak eftersom jag inte hade någon erfarenhet utav performancekonst innan det här projektet. Jag kan dra många lärdomar utav det jag lärt mig och det jag genomgått, men den främsta måste nog vara att lita på dem som faktiskt har erfarenhet av ämnet istället för att kritisera något så hårt som jag gjorde utan någon erfarenhet alls.

Jag höll inte koll på tiden, jag tror att ingen gjorde det när man väl satte igång, men efter den korta stunden som vi höll på, som kändes som om den varade en evighet, så blev jag förvånad av resultatet. Jag kunde inte föreställa mig ett resultat som det här i förväg, eller hur det skulle ske, men när jag ser på det efteråt så blir jag väldigt nöjd med vad vi framställt, som ordspråket säger ”en persons skräp är en annans skatt”, och i det här fallet är det just skräp vi har jobbat med i början och skräp i slutet men under processens gång en skatt i sig, med det slutliga resultatet som beskriver en känsla och en tanke långt inne i det undermedvetna.

Inger Höjer Aspemyr, indentent för förmedling på Statens konstråd

Korsdrag började som ett elevprojekt men blev snabbt ett tydligt konstprojekt, som alla parter kan dra nytta av. Vi vill sprida kunskaperna från projektet till andra skolor, lärare och konstnärer – både för att inspirera dem till att ha höga ambitioner i arbetet med elever och konst, och att visa att det är praktiskt möjligt att genomför dem. Alla intresserade ska kunna plocka delar ur projektet som passar just deras skola, elevgrupp och förutsättningar. Och vi vill självklart också få elever att se hur ett konstprojekt kan gå till och efterfråga det i skolan.

Annica Adsenius, förstelärare i bild- och medieämnen på Estetiska programmet, S:t Eriks gymnasium.

För mig har det alltid varit centralt att ’designa’ undervisning och utveckla undervisningsmetoder som är anpassade till vår samtid, strömningar inom samtidskonsten och det offentliga rummet. Ett viktigt mål med Korsdrag har varit att få in den mångfald av aspekter som Statens konstråd kan tillföra, på ett kunskapsområde som våra elever enligt utbildningens styrdokument ska arbeta med. De positiva effekter jag sett hos våra elever är, utöver fördjupade kunskaper om konst, också ökad delaktighet och ett större engagemang. Samspelet med professionella utövare och de rum vi kunnat arbeta i har fått projektet att transformeras från ett skolprojekt till ett konstprojekt, där lärandet har varit ovanligt ’transparent’ genom den ständigt pågående kommunikationen mellan alla parter.

Johan Abrahamsson, rektor, S:t Eriks gymnasium, Stockholm

Ur skolans perspektiv är det avgörande att tillhandahålla en så god lärmiljö som möjligt för att att våra elever lyckas med sina studier. För mig som rektor innebär Korsdrag stora mervärden i det avseendet, mervärden som vi inte kan skapa på egen hand i skolans värld. I Korsdrag har lärmiljön vidgats till att omfatta professionella verksamheter långt bortom skolans ordinarie miljö. Elever och lärare har samarbetat med konstnärer och skapat mening i offentliga rum. Ett sådant sammanhang är ovärderligt för elevernas utveckling och därmed för deras möjlighet att nå de kunskapskrav som eftersträvas. Jag har följt projektet via projektplaneringar, rapporter från lärare, utställningar, dokumentation från workshops, chattar mellan konstnärer och elever på facebook och via annan media. Jag är mycket tacksam för att jag fått följa elevernas väg till en djupare förståelse för konstens roll i vår samtid. Jag är också djupt imponerad av projektets genomförande och av alla medarbetarnas fantastiska kompetens och engagemang.

Anastasia Ax, konstnär

Det var en jättehäftig upplevelse för mig att arbeta med elever – att jag med min kunskap som konstnär kunde hjälpa dem att hitta sina egna drivkrafter. Eftersom jag använder mig av en metod som innebär närvaro, intensitet handling så ville jag att elevernas arbete skulle belysa en sådan process. Jag upplevde att de successivt blev mer och mer insugna i arbetet, att de steg för steg började agera snarare än att tänka i ett händelseförlopp som vecklade ut sig efter hand. Kulmen för mig var deras performance – jag blev rörd av deras koncentration och närvaro, och det var väldigt speciellt för mig att stå utanför som betraktare av en performance som jag iscensatt men inte själv deltog i.

Lotta Mossum, curator, Statens konstråd

Jag träffade eleverna tidigt i projektet, när jag visade Thale Vangens permanenta verk på Karolinska Institutet för dem. Det var roligt eftersom det var en grupp som pratade och funderade högt tillsammans. Jag förstod att de, i sin workshop, var mogna att möta en konstnär som arbetar okonventionellt, och med hög intensitet och energi. Bland mina förslag fanns Anastasia Ax och det var ett lyckokast.  Jag arbetade sedan med själva utställningen och här stod det klart för både mig och Anastasia att rummet behövde aktiveras – att något måste hända i utställningen som visade en process och inte bara objekt. Vi två satte ramarna för en performance och eleverna improviserade sedan med en fantastisk koncentration. Jag blev alldeles tagen av hur fint de gjorde det! ”

Ricard Estay, fotograf och filmare, Statens konstråd

Som filmare ville jag vara lite som ’en fluga på väggen’ i Korsdrag.  Och det lyckades verkligen eftersom eleverna var helt inne i sin egen process och inte brydde sig om att en kamera följde dem. Jag visste ju lika lite som eleverna vad som skulle hända i nästa moment, och försökte vara snabb för att hänga med när deras arbete tog olika vändningar. Jag försökte förmedla essensen av projektet och det var väldigt kul att eleverna blev så nöjda med filmen.

Toppbild – Foto: Ricard Estay.