Curators text

Curator Lisa Rosendahl på Statens konstråd skriver om Brytningstider. Hon har sammanställt utställningen och presenterar här idén och tankarna bakom temat.

 

Extraktion – ur jorden, i rymden och inifrån den mänskliga kroppen.

Extraktion är en företeelse vi oftast associerar med utvinning av naturresurser, som gruvdrift. Men i den digitala tidsåldern har begreppet utökats till att inkludera helt andra fenomen, som storskalig dataanalys och digitala valutor, liksom till kommersialiseringen av känslor och relationer genom sociala medier. Utställningen Brytningstider – Extrakt ur en framtida historia sammanför konstverk under temat ”extraktion” med Luleå stad för att genom möten mellan konsten och staden spegla denna samhällsförändring.

Statens konstråd har i serien Industrisamhälle i förändring sedan 2014 bjudit in konstnärer att, i olika delar av Sverige, gestalta övergången från industrisamhället till den postindustriella eran. Den avslutande delen av serien är utställningen Brytningstider – Extrakt ur en framtida historia som genomförs på olika platser i Luleå under november 2017.

Det senaste decenniet har Luleå genomgått en identitetsomvandling, från stålstad till högteknologisk knutpunkt. Att Facebook valde att förlägga sina servrar till staden har bidragit till den utvecklingen, liksom spetskompetensen på Luleå Tekniska Universitet. I Kiruna letar gruvbolaget LKAB och rymdbasen Esrange sig allt längre bort i varsin riktning: djupt ner mot jordens kärna och allt längre ut i universums mörker. Och utanför Boden går utvinningen av digital valuta på högvarv i en av Europas största Bitcoin-gruvor.

För utställningen Brytningstider har Statens konstråd bjudit in konstnärerna Raqs Media Collective, Lisa Tan, samt Anja Örn, Tomas Örn och Fanny Carinasdotter att göra nya konstverk utifrån Luleås och Norrbottens kopplingar till extraktion. Vi lånar även in färdiga konstverk av Yuri Pattison och Eva Stina Sandling som berör samma tema.

Idén till utställningens tematik kom till under ett besök på Datavägen i Luleå, med Facebooks serverhallar på ena sidan gatan och gruvbolaget Northlands kontor på den andra. Min upplevelse av det fysiska mötet mellan gruv- och dataindustrin synliggjorde samband dem emellan som tidigare inte varit tydliga för mig. Ambitionen med utställningen är att iscensätta möten mellan Luleå stad och konstnärernas verk som på ett liknande sätt kan väcka tankar om hur samhället och dess relation till de industriella processer som i hög grad definierar Sveriges ekonomi förändrats från 1950-talet till idag. Utställningens centrala metafor av en utveckling från järnmalm till data är tänkt som en inledande bild, vilken konstnärernas verk på olika sätt komplicerar och expanderar.

På Datavägen sjunger högspänningsledningarna av elektricitet från vattenkraftverken i Messaure och Porsi, en gång i tiden byggda för den tunga industrin och nu en av huvudorsakerna till att de energikrävande dataföretagen väljer att etablera sig just i Norrbotten. Bakom Facebooks ogenomträngliga fasad brusar samtidigt världens största sociala nätverk. Den språkliga kopplingen mellan ”mining” (engelska för gruvbrytning) och ”data mining” (utvinning av information ur stora mängder data) blir här alldeles självklar: dessa industrier är båda del av utvinningens logik. Algoritmerna som styr dagens dataflöden spelar samma roll som svartkrutet i de gamla järnmalmsgruvorna. Kopplingen är inte bara språklig, utan också mycket konkret: jordartsmetaller är vitala för hårdvaran i datorer och mobiltelefoner, som efter bygatan och arbetsplatsen blivit en ny infrastruktur för våra känsloliv. Men bör vi fråga oss om det även finns andra likheter mellan utvinningen av jordens sinande naturresurser och exploateringen av människans sociala och känslomässiga förmågor? Är känslor måhända också en begränsad resurs, precis som fossila bränslen?

Från 1600-talet och framåt har Norrbottens malmfält försett världen med metaller som spelat en avgörande roll för världsekonomin. Många koloniala relationer har byggts med järnmalmen från norr: mellan svenska staten och den samiska befolkningen liksom mellan europeiska stormakter och deras avlägsna besittningar. Samtidens former för global exploatering ser delvis annorlunda ut. Idag pågår utvinningen och omvandlingen av gemensamma resurser till kapital inte bara på världens olje- och malmfält, utan även hemma framför datorn. För företag som Facebook och Google är den personliga data som vi, deras flera miljarder dagliga besökare, lämnar efter oss på deras webbplatser lika värdefull som de 75 000 ton järnmalm LKAB hämtar ur Kiirunavaara per dygn.

Forskning visar dessutom att vår interaktion med ny teknologi i längden inte bara förändrar vårt beteende, utan även omformar våra hjärnor. Liksom gruvdrift urholkar berggrunden och omdirigerar grundvattensflöden, omformas våra hjärnor och tankebanor fysiskt av den infrastruktur vi dagligen interagerar med. Kanske bör den lavinartade användningen av sociala medier, kommersialiseringen av personlig information och algoritmernas tendens att styra vår uppmärksamhet därför liknas vid en ny form av kolonialism som inte bara exploaterar utan även invaderar och förändrar våra sätt att tänka och känna?

Genom att installera konstnärernas samtida verk i några av Luleås klassiska 50-talsbyggnader hoppas jag iscensätta tankeväckande dubbelexponeringar av olika skikt av tid, material och sätt att se på världen. Kanske kan konstverkens möte med stadsrummet få oss att se det dagliga livet och den plats i historien där vi just nu befinner oss ur andra synvinklar – precis som mötet med gruvindustrin, vattenkraften och serverhallarna på Datavägen i Luleå gjorde för mig.

Curator: Lisa Rosendahl

 

Öppettider för Brytningstider

Notera att verken har olika öppettider. Du hittar all information under respektive plats. Utställningen pågår 15 november till 3 december, 2017.