Reflektion, Himlavalv, Reflex 1 och 2

Konstnär: kazuyo nomura
Kategorier: Permanent konst

Med delikat kolorit har Kazuyo Nomura (f. 1955) givit konstnärlig form åt restaurangen i Svea Hovrätt/Wrangelska palatset. Hon har gestaltat ett rum som skall skänka en stunds ro och avkoppling åt personal och besökande i den gamla byggnaden. Och det har gjorts med samma stillsamma självklarhet som kännetecknar de flesta av hennes vävda verk. Dessa har väckt berättigad uppmärksamhet på utställningar hemma i Sverige och på platser långt borta.

Svea Hovrätt, Stockholm, Hösten 2004

Birger Jarls torg 16, Riddarholmen, Stockholm

Curator

Kjell Strandqvist

När jag besöker konstnärens ateljé i Göteborg kommer jag till ett rum som är fyllt med textila experiment, skisser och modeller. Trådsystem finns att beskåda, dessutom en vävstol och andra redskap. Här råder ordning och reda. På samma sätt som i hennes textila arbeten. Några irrationella element kan inte spåras. Kazuyo Nomuras handlag med vävtekniker grundas på ett intensivt och mångårigt studium av textil form. Hon har framgångsrikt deltagit i olika avancerade projekt med textilhistorisk anknytning och har på den vägen skaffat sig fördjupade kunskaper som hon använder i sitt eget skapande. Hennes mästerskap tycks ha sin bas i insikten om vad tråden egentligen bär med sig som egenart och uttryck.

Tråden ar en viktig del i människans kulturella utvecklingshistoria, den har varit med oss i årtusenden och är otroligt självklar i vårt dagliga liv. Nästan ingen tänker på hur förunderligt det är att fiber kan fogas ihop och ge oss de mest vardagliga och nödvändiga, men också de märkligaste och sköna ting att omge oss med. Tredimensionaliteten hos tråden är också tänkvard. Även den tunnaste sytråd har volym och ger skugga. Vävnadens strukturer uppstår i bindemönster där trådarna korsas, ljus och skugga spelar mot varandra på olika sätt.

I verket Reflektion har denna insikt om tråden som kropp och konstnärens omfattande kunskaper och erfarenheter kommit till stor nytta. Det cirkelrunda rummet bjuder också på akustiska problem. I det sammanhanget kommer textila material väl till pass. Också ytterligare ljudabsorberande element har på ett sinnrikt och elegant sätt integrerats i den textila installationen. Tre olika delar ingår i kompositionen: Himlavalv hänger fritt i taket runt mittpelaren. Två delar, Reflex 1 och 2 är paljetterade pannåer som placerats på väggarna. Kazuyo Nomura har gått grundligt tillväga, undersökt möjligheterna och har dessutom kunnat lösa en del av belysningsproblematiken genom kombinerade montage. Himlavalv i olika vita toner har draperats i vågformer på en ringkonstruktion av metall. De textila våderna består av tunna längder. Handvävda, av lintråd i olika kvaliteter.

De tjockare trådarna ger en reliefverkan i materialet, texturerna skapar variation i synintrycken. De paljetterade pannåerna fångar upp ljuset som kommer in genom de små fönstren och återkastar det ut i rummet. Intryck av vatten, moln, snö och grönska sprids på så sätt i innemiljön och varierar med årstid och väderlek. Paljettbroderierna har olika färg. Reflex 1 har en ljust blågrön botten, tätt broderad med halvtransparenta pärlemorfärgade paljetter. Reflex 2 har en varmare karaktär, blekt orange och ytan täckt också här av halvtransparenta men orange paljetter.

Konstnärens japanska bakgrund kan spåras i verket for Svea Hovrätt. Man kan förnimma viskningar och ekon från Östasien, från dess inredningsideal och formkultur. En mycket känd och uppskattad japansk essä från 1930-talet – »In Praise of Shadows« av Junichiro Tanizaki – ger insikter och tankar om det japanska rummet. Vi får veta mycket om interiören med alkover, skjutdörrar och liknande arrangemang som fördelar ljus och skugga på olika vis. Kazuyo Nomura förmedlar också detta i sina textila verk. Hennes textila arbete för det gamla »kanonrummet« i Wrangelska palatset har förändrat miljön till en modern och inbjudande lunchrestaurang. Någon i ett sällskap tyckte att rummet gav associationer till resor med luftballong, till en gondol. I så fall kan man säga att den både lyft och landat. Lyckligt!

Hans Krondahl