Det är en intressant arkitektonisk miljö i korsningen mellan Valhallavägen och Lidingövägen, formad sedan sent 1800-tal. I kvarteret som på 1890-talet bebyggdes med stall och ridhus för generalstaben har det nu rests byggnader för Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, KMH. Konstnär Ebba Matz har med en ljudvåg av formskuren aluminium gett kvarteret en konstnärlig komponent som den ursprungligen inte bett om – men som behövs. Tolkningarna har inte låtit vänta på sig och de har stor variationsrikedom; allt från piprensare, projektil och vattenfall till gnistrande solskensformation. Skulpturen är inte funktionell och saknar harmoni. Inte bara det, den saknar symmetri. Den säger: sch, tyst, lyssna. I ett försök att fånga tystnad längs en av stadens trafikleder skaver, sticker och oroar denna ljudvåg av obekvämt behag. Trafikbruset är ljudkuliss för aluminiumskulpturen som påminner oss om ljudet som ibland formar sig till musik. Den skulpturala systern är viskningen i trappan, en långsträckt teckning på millimeterdjup ned i stenen vilken för tankarna till en lågmäld ljudvåg.

Musikens ursprung
Varifrån kommer musiken? När Ebba Matz började fundera kring musikens ursprung upptäckte hon snart att frågan om var musiken uppstår har ställts av människor i århundraden, troligen också årtusenden. I vår tid formulerade Ingmar Bergman frågan i etern för svenska lyssnare i ett numera legendariskt sommarprat. Bergmans radioprogram blev populärt och många har burit frågan om musiken med sig. Som konstnär gick Matz steget längre än de flesta andra och fyllde frågan om musikens uppkomst med tid, rymd och ljud. Hon gav den en visuell skepnad. Hon backade till kompositioners ursprung när hon materialiserade ljudet, pausen och tystnaden. Frågan om musikens ursprung rymmer också mysteriet kring vad som driver människan att upptäcka och utforska. Matz såg tidigt att det materialiserade ljudet inte alls antog harmoniska former, snarare var asymmetrin karaktäristisk för ljudets form. Att ha modet att våga utmana symmetrin är en möjlig nyckel till att förstå människans utveckling. De två skulpturala systrarna i sch, tyst, lyssna nuddar vid människans mysterier.

Konst i form av ljudvågor
En rad nyckelpersoner kom att följa Matz i sökandet efter ljudets form. John Cage var en av dem. Han var en kompositör som präglade delar av samtidskonsten genom sina experiment med tystnad. Undersökningarna kan sammanfattas i hans egna ord ”There is no such thing as silence”. En annan person som stod där längs vägen i skissens tidiga skede var Bill Brunson, professor i elektroakustisk komposition på KMH. I försöken att förstå musiken formulerade Matz sch, tyst, lyssna. Cages citat ”There is no such thing as silence” (1957) valdes ut. Tillsammans fångade Matz och Brunson ordens ljudvågor i professorns studio. De framträdde knivskarpt på datorernas bildskärmar. Det var sedan en fråga om att tolka representationerna av ljudet. Idag kan du se tolkningarna på KMH. Ebba Matz ger stadsflanören möjlighet att vara människa i de monumentala miljöerna. Därför är hon fenomenal på att fånga den stora skalan med människan som utgångspunkt. Tonen, rytmen, finns alltid med. Gestaltningarna kan tala genom musiken. Men inte minst talar de genom pauser av upplevd tystnad i en brusig stad.