- en konstnärlig gestaltning av Karin Ohlin för Undervisningshuset, KTH

Karin Ohlins konstnärskap präglas av en stor precision och närvaro i uttrycken. Många av hennes verk utgår från lätt igenkännbara vardagsföremål som har abstraherats genom att skala bort all oväsentlig information. Med en förtätning av innehåll och mening är objekten tydliga, men frikopplade från sitt ursprungliga sammanhang, och därför inte är helt lätta att koda av. Konstnären kombinerar på så sätt ett intresse för det som omger oss i vardagen med en medvetenhet om den kunskap som inte så lätt låter sig fångas in.

Ohlins konstnärliga gestaltning för Undervisningshusets består av fem spegelobjekt som följer spiralen i husets kärna och skapar en rörelse och rytm genom huset från nedersta till den översta våningen. Tre lyktobjekt i olika storlekar är placerade i ljusschakten mot väst, öst och norr. En teckning av ett moln, som är placerad i en infällning i väggen högt uppe i huset, har en förbindelse med de räcken som med ett subtilt oscillerande mönster skapar en optisk effekt när betraktaren rör sig runtomkring dem. För Undervisningshuset har Ohlin särskilt tagit fram en tunn metallplåt perforerade med mycket små hål och som monteras dubbelt i räckesramarna. En optisk effekt uppstår genom interferens när linjerna från perforeringen korsar varandra. Effekten är suggestiv som en sommarhimmel med skiftande molnformationer och upplevelsen av den sinnlig. Ett moln består av mycket, mycket små svävande droppar där var och en är en liten spegel som ger molnet dess lysande, diffusa form och liknar den svävande bild som uppstår mellan de perforerade metallskivorna. Den finperforerade metallskivan, dess färg och hur den ter sig, liknar ibland en teckning av blyerts, teckningen av molnet på plan 6. Den spiralrörelse som följer husets kärna är viktig för Undervisningshusets specifika karaktär. Svindelpunkters olika delar uppehåller sig vid undandragna, otillgängliga platser vid denna centrala kärna. Objekten är inlemmade i husets kropp, likt övriga funktionsobjekt som ventilationsrör, balkar, m.m. Samtidigt som de olika objekten står i nära relation till dessa och försöker bilda en enhet med dem visar de också upp en mångtydighet när de tillsammans med varandra öppnar upp för helt andra associationer och stämningar.

Undervisningshuset förhåller sig till byggandet och mätbara värden och har olika möjligheter att mäta byggprocessen och konsekvenser av materialval och byggproduktion. Förflyttningar på platsen och runt de konstnärliga gestaltningarna ger möjlighet till olika blickpositioner som i sin tur ger möjlighet till nya perspektiv och tolkningar för betraktaren. Ohlin ger med sitt verk en tvist till huset, det förfinade i kontrast till det råa. Hennes starka känsla för materialval och materialens inneboende uttryck kompletterar andra materialval som gjorts för Undervisningshuset. T.ex. har de ramar hon använder sig av i spegelobjekten en koppling till stuckatur och ornamentik som förr ofta användes som utsmyckning i äldre byggnader. Detta grepp rimmar bra med den lätt nostalgiska tonen i arkitekternas val av tegelmaterial till fasaden. Med spegelobjekten ger Ohlin en alternativ upplevelse av rymd då de reflekterande ytorna skapar ett samspel med det fysiska rummets befintliga ljus. Ömsom öppnar och sluter sig ytorna och ger betraktaren oväntade förbindelser i rummet. Med sin starka integritet bidrar Ohlins verk som helhet till en stark närvarokänsla samtidigt som den konstnärliga gestaltningen ger husets brukare en periskopisk upplevelse av att kunna kika runt hörnet. Den konstnärliga gestaltningen tillför på så sätt något som går bortom det mätbara och visa på andra dimensioner. Karin Ohlin är född 1961 i Lund. Bor och arbetar i Stockholm.

Lotta Mossum