Vinden bär oss med sig

Mandana Moghaddam

En säng, en stol, två pallar, en matta och ett skrivbord med en ständigt lysande lampa. Rummet saknar tak och väggar och alla inventarier är formgjutna i betong. Den som kliver in hör svaga telefonröster, inspelade samtal mellan människor i olika delar av världen. 28 år efter att hon själv som kvotflykting kom till Umeå har konstnären Mandana Moghaddam skapat ett öppet rum dit alla har tillträde. En plats där hon fångat en del av nutiden för framtiden. Moghaddam bjöd i maj 2015 in studenter och allmänhet att bli del av det permanenta konstverket genom att ringa upp vem som helst, var som helt i världen medan hon spelade in samtalen. Konsten handlar om att kommunicera oavsett vem man är eller vilket språk man väljer.


Vinden bär oss med sig


Curator Kristina Möster Nilsson om verket

Då var hon en ung kvinna på väg mot ett nytt liv i Sverige och Västerbotten. En septembermorgon tjugosju år senare sitter Mandana Moghaddam i Lindellhallen på Umeå Universitet och ser ner över byggnationen på Vindarnas Torg. Vinden sveper in från väst. På motsatta sidan av Lindellhallen sträcker sig Humanisthusets gula tegelfasad längs parken. Platsen inleder en dialog med Moghaddam och en hägring av ett konstverk formas. En dikt av den iranska poeten Forough Farrokhzad gör sig hörd i Moghaddams minne då hon återser Västerbotten. Längre fram, när konstverket får sitt namn, bär titeln på tydliga referenser till poeten.

Den här morgonen ser Moghaddam att hennes konstnärskap och platsen hör ihop. Campus på Umeå Universitet befolkas av människor från hela världen. Studenter och forskare bildar en miniatyr av jordgloben. Moghaddams konst handlar om att kommunicera oavsett vem man är eller vilket språk man väljer. Hon är en konstens stilist och materialets språk är avgörande för hur konstverket talar. I Umeå omvandlar hon sina egna erfarenheter som utsatt ung människa på flykt till en vision av ett platsspecifikt rum dit alla kan gå. Med betonginstallationen Vinden bär oss med sig samlar Moghaddam medmänniskors samtal och minnen med sober värdighet.

Sinnet ser textilfibrerna
På Vindarnas Torg är installationen idag en solid omsluten av gräsmattan och parken. Vinden bär oss med sig ligger bara ett fåtal steg från gångstråket och det är enkelt att kliva in. En säng, en stol, två pallar, en matta och ett skrivbord med en ständigt lysande lampa. Möjligt är att det för ögonblicket är tyst, sen kommer en svag telefonröst från någonstans i världen. Den möter en annan röst i ett samtal. Varje person som stiger in i rummet deltar i konstverket. Kanske slår sig någon ner på den polstrade pallen, ganska nedsutten är den redan. Eller stryker med handen längs det smågropiga täcket. Någon annan har redan vilat huvudet på kudden. Skrivbordet är använt av andra före. Den orientaliska mattan ger det annars vardagliga rummet ett drag av sliten elegans. Textiliernas värme har förvandlats till hårda betongytor. Men sinnet ser textilfibrerna, känner deras veck och riktningar.

Att gjuta en vision
Bara ett år efter Moghaddams septemberbesök i Umeå darrar luften av nervositet på elementfabriken i Träkumla på Gotland. Skulpturfabrikens ledare Stina Lindholm och hennes medarbetare har arbetat i månader tillsammans med Moghaddam för att förverkliga konstnärens vision. Gjutformerna, armeringen och förskalningen är redo. När betongbilen kommer levererar den en halvtimmes betongdans. Varje form fylls upp av betong som glider ner seg som långfil; skrivbordet, kuddarna och slutligen mattan. Det går snabbt. Det som återstår när bilen har lämnat är några dagars väntan medan betongen härdar. Det handlar om att uthärda vetskapen om att det kan gå fel, för när gjutformerna lyfts bort ska det råa konstverket öppna sig. Ett konstnärligt språk som konstnären beskrivit och eftersträvat ska finnas i betongen, både i de små detaljerna och i helheten. Men när Lindholm och hennes team öppnar formerna några dagar senare står Moghaddams vision där – materialiserad i betong.

Centralt verk
Vinden bär oss med sig är ett centralt verk i Moghaddams konstnärskap. Hon tillåter konsten att vara skör och balansera kring svåra livsfrågor mitt i dagsaktuella skeenden. De stora frågorna i livet tar Moghaddam med sig in i materialet. Här är det betong, andra gånger har det varit människohår eller spegelmosaik. Med den sårbarhet som Moghaddams konst modigt omfamnar når det konstnärliga språket fram oavsett var betraktaren befinner sig i livet.

Om Mandana Moghaddam

Mandana Moghaddam är född 1962 i Teheran. Hon var tonåring när revolutionen bröt ut i Iran och för familjen ledde revolutionen till en tragedi när hennes far avrättades som medlem i Shahens armé. Hennes utbildning avbröts när hon var tvungen att fly. Som ung vuxen fick hon asyl i Sverige, till en början bosatt i Västerbotten. Idag arbetar Mandana Moghaddam framförallt med konstinstallationer som handlar om alienation, kommunikation och feminism, och inspirerar till dialog. Konsten skapar kulturella broar mellan människor och platser. Moghaddam har medverkat i flera internationella utställningar som Venedigbiennalen, Museum Rietberg i Zürich och Incheon Women Artists´ Biennal i Sydkorea. Mandana Moghaddam är bosatt i Göteborg.