Konstnärens idé:
Den strikta arkitekturen med sina horisontala fönsterband skulle få sin antites i form av ett livligt valörmåleri i lodlinjen, möjligt att uppleva från varje våningsplan.

När jag som betraktare tar in bilden i ett mikroskop blickar jag ut i ett kosmos där osäkerheten om den egna skalan blir en del av äventyret. Den upplevelsen ville jag ta med mig i min målning och den fick bli en utgångspunkt för mitt fortsatta skissarbete under våren och sommaren 2005. Också den fuktiga värld med sina repetitiva former som tagit gestalt i min bild är resultatet av det besök jag  i våras gjorde på Smittskyddsinstitutet, med möjlighet att ta en titt i det stora elektronmikroskopet.

Men - som den försvarare av måleriet jag anser mig vara - är det framför allt det lustfyllda äventyret, att med tjugofem kvadratmeter glas liggande på golvet, och med stora penseln i hand, ge sig ut på den jungfruliga ytan och hoppas på att spåren av min dans också sätter spår hos betraktaren.

Harald Lyth