Smygande högljudd tystnad. Så beskriver konstnären Maria Miesenberger i skissbeskrivningen tankar och idéer kring konstverket Hide & Seek.

Tre figurer, tre olika positioner på entréplatsen framför Hus M. Figurerna förefaller leka en för alla välkänd lek. Räkna till hundra – vem blir upptäckt först? Men här ser figurerna ut att snarare leka kurragömma-leken inneslutna i sig själva, som för att söka skydd inför det okända.

Konstnären låter uttrycket pendla mellan det välkända i leken och det främmande, osäkra, kanske likt den osynliga gränsen mellan barndom och vuxenliv.

De tre skulpturerna är gjutna i aluminium. En metall som ger ytan en silveraktig, speglande lyster. I den blanka ytan vindlar ett mönster. Det slingrande ornamentet ges samma mångbottnade betydelse som de lekande figurerna.

Är mönstret måhända stora fingeravtryck, eller en topografisk karta för kroppen eller krusningar på en blank vattenyta? Eller en kamouflagemålning? Figurerna med sina ornamenterade kroppar, med en trettonårig pojkes stora händer och fötter, blir representationer för det individuella och närvarande men också för anonymitet och frånvaro.