Majestätisk enkelhet

Silverkräklan i Storkyrkan, tillverkad av Atelier Borgila på 1940-talet, är ömtålig. Den lämpar sig inte för resande. Till biskop Caroline Krooks 60-årsdag överräckte därför stiftsstyrelsen i Stockholm en resekräkla, tänkt att också med tiden gå i arv stiftets biskopar emellan. 

Precis som alla kräklor, biskopens symboliska herdestav, är den böjd upptill. Substantivet ”kräkla” är mycket riktigt besläktat med ord som krum eller krökning. Resestaven kröns med en logaritmisk spiral - en mjuk men samtidigt stram virvelform igenkännbar från naturen. Så talade också Mats Theselius (f. 1956) och Caroline Krook om trä och ett okonstlat, tydligt uttryck inför arbetet.

Staven är av slät betsad och lackad bok, själva spiralen utförd i böjträteknik. Sannolikt skulle virveln bara fjädra om den tappades mot ett hårt stengolv, böjträ blir oerhört starkt. Och det är inte oväsentligt i sammanhanget; en resekräkla ska kunna plockas upp och ned, monteras ihop och isär otaliga gånger. Därför gängas också stavens fem delar samman på enklaste vis. En skruv och ett hål. Vid varje gänga löper en silverskarv, en infattning, runt trästaven som förstärkning och stöd. 

Oanvänd ligger kräklan avväpnad och delad i en specialsydd väska i svart läder. Avsikten var att göra ett lättburet, elegant och formellt etui. Ihopsatt till full majestätisk längd signalerar staven däremot myndighet. Två centimeterstora sigill i silver pryder även staven; ett med Stockholms stifts vapen, ett med Svenska kyrkans. Och längs ryggen på spiralen återfinns en inskription med tydliga versaler så att inget tvivel ska råda: Stockholms biskop.

Malin Vessby