Nu och då

Det är 70 år sedan Östra stallet fyllde sin ursprungliga uppgift. Byggnaden stod färdig för Livgardets hästar 1817 och var med dåtidens mått en ultramodern anläggning med funktionen satt i centrum. Avskalad och respektingivande arkitektur, få krusiduller. På 1930-talet förändrades dåvarande fasad och portar med musei- eller ämbetsmannaverksamhet i åtanke. Kopparklädda träportar slöts över dörrhålen. 

När så huset skulle byggas om för ny verksamhet på 2000-talet fanns önskemål om att öppna luckorna, släppa in ljus och sätta glas för öppningarna. Samtidigt höjdes röster för att bevara arkitekturens känsla av slutenhet, som stärkts av de stängda kopparportarna.

Konstsmeden Peter Mol (f. 1960) ombads att göra nya dörrluckor, förankrade såväl i nu som då. Han ville att de skulle märkas men inte sticka ut, säger han. Och just sådan är också känslan inför de två meter höga, och sjuttiofem centimeter breda pardörrarna i galvaniserad järnplåt, blankmålade utan att spegla för mycket. Samma material och färg kan man se runt om kaserngården, i järnfästen till lyktor, kättingar, trappräcken. Också de laserskurna perforeringarna i dörrbladen - symmetriskt utplacerade cirklar och fyrkanter - refererar på sätt och vis till omgivande arkitektur. Dörrarna knyter i all sin enkelhet dessutom an till vad som var viktigt till en början: funktionen i centrum, avskalat och respektingivande, få krusiduller.

Malin Vessby