Emma Kronvall har fått i uppdrag att göra en konstnärlig gestaltning till fyra atriumgårdar på Södertörns tingsrätt. I sin första projektbeskrivning skriver hon: ”Kring gårdarna har jag funderat kring äventyr, spioner och hjältar/antihjältar. Ett ämne som på olika sätt ligger tingsrättens verksamhet och område nära. Jag har inspirerats av filmen och fiktionens karaktärer, och jobbar med ett slags Robin Hood-estetik.”

Nu befolkas dessa uterum av skulpturer som föreställer surikater, ett djur som stående på bakbenen nästan får människolika egenskaper. En är stillsamt placerad högst uppe på ett upplyst och borgliknande torn, en annan står nedanför fyra stiliserade fanor. Några står mitt i ett hav av skimrande glasbitar – skatter om man så vill. I den sista står figurerna formerade i en cirkel, som en sluten evighetsrörelse.

De uttrycker både generös lekfullhet och allvar. De fabellika iscensättningarna alluderar på sagovärldar, samtidigt är djuren märkvärdigt uttryckslösa.

Gott och ont, hjälte eller skurk? Det är en bärande styrka i Emma Kronvalls verk: det är omöjligt att säga om dessa figurer är onda eller goda. Med sina pokeransikten vägrar de sälla sig till det ena eller andra lägret.

Flera av Emma Kronvalls tidigare arbeten utstrålar ett slags förundran inför tillvaron, ofta med en träffsäker dråplig sida. När konstnären konfronteras med tingsrättens verklighet är det som om tonläget blivit stramare. Mindre romantiskt, mindre allusioner på ”äventyr” och ”mysterier”. Fabeldjuren triggar våra fantasier, men de flertydiga iscensättningarna avbryter dem på vägen. De låter oss inte fly till sagans värld.

Milou Allerholm