Brandbergen har sitt namn efter en brand. Nu brinner det igen. Då, 1947, brand i ett skogsområde. Okontrollerad. Ödeläggande. Nu, 2007, färg-och formrik eld från en värmande och skapande eldstad i ett miljonprogramsområde.  Lyckan är en gul kloss tar och ger plats i Klockarbergsparken, den kallar till en delad och öppen gemenskap.

Brandbergen är historien om ett bostadsområde och dess öde. Från utopi och framstegsoptimism, över sociala problem, fysisk nedslitenhet och samtidspessimismtill en restaurerad boendemiljö, attraktivtboende och ett möjligt delat rum, gemenskap och delaktighet.

Dessa trettio klossar på fjorton gånger fjorton meter till plats installerar och inbjuder med sin olikformade och olikfärgade brokighet till en lockande spelplan med öppna möjligheter. En plats där det lekande barnet i oss: individen, medborgaren, väcks till liv, bejakas och inviteras till samspel med omgivning och varandra i ett delat gemenskapsrum. Där enmångfald av behovochintressen, händelserochbruk,kanfå utrymme, ta plats och äga rum till ett livsskapande flöde.

Med sin form och nyansrika mångfald av standardiserade enheter, mjukt avrundade lika väl som tungt vägande och färgstarkt utstrålande, är Lyckan är en gul kloss en antites till miljonprogrammets standardisering. En smekning på miljonprogramområdets kind. En miljonprogramområdets
smekning på utopins kind. En miljonprogrammets ”phantasia” och ”phantazein”. Grekiskans phantasia betyder anblick eller drömbild, egentligen ”möjlighet”, och phantazein att göra synlig, egentligen ”att göra möjligt”. Med sitt raka omedelbara tilltal, sin karaktär av inviterande och öppna lekpositioner, till fri lek – och möjlighet för skilda behov och intressen, till en mångfald av brukande – är Lyckan är en gul kloss drömmen och utopin om ett öppet socialt, gemensamt och delaktigt kulturskapande, mitt i dagens miljonprogramsverklighet, rehabiliterad och återbördad.

Lars Göran Karlsson