Genomskinlighet, reflektion och transparens är genomgående karaktäristika för det nya huset Uppsala Konsert & Kongress. Dessa nyckelord har konstnären Katarina Löfström tagit fasta på och inte bara använt utan även intensifierat med sitt integrerade verk Coloratura.

Konstverket, som består av ett interaktivt ljusspel skapat av över 400 lampor placerade längs hela fönsterraden på plan 6, fungerar likt en hjärtklaff vilken hjälper till att pumpa ut och visualisera huskroppens verksamhet till resten av staden utanför. Inne i huset är mikrofoner utplacerade i konsertsalarna. Dessa plockar upp det ljud som för tillfället genereras i huset och förmedlar det via ett datorprogram vilket tänder och släcker lampor i ljusraden så att ljusskiftningar uppstår. Kvälls- och nattetid kan ljusspelet ses över hela Uppsala stad. Ljuset skiftar långsamt och kontemplativt, flyktigt men likväl konstant; pulserande och rytmiskt. Coloratura både avspeglar, reflekterar och visualiserar
ljudet genom ljusskenet.

Det nya verket är karaktäristiskt för Löfströms konstnärskap som många gånger tar sig uttryck i videoinstallationer. Ofta utgår filmerna från exempelvis en solnedgång, ett folkmyller, eller ett ljus- eller ljudfenomen. Materialet abstraheras eller försätts i en omsorgsfull oskärpa. Vid projiceringen uppstår en helt ny skärpa – meditativ och starkt sublimerande. Här återfinns inget klassiskt narrativ med ett slut eller början, istället ett förlängt momentum där specifika mönster och strukturer rör sig kontinuerligt och repetitivt. De utgör en fascinerande kontinuitet där tid och rörelse förvandlas till irrelevanta strukturer. Verken kittlar gränserna för vår perception och vårt medvetande om det eviga och outsinliga, likt universum självt i pythagoreansk harmoni. Det är inte helt oväntat att en av inspirationskällorna till Coloratura är ett fängslande naturfenomen på himlavalvet: norrskenet.

Power Ekroth