Moln
Marco Cueva
moln, samling av i luften svävande vattendroppar eller iskristaller.
alabaster, finkornig, genomskinlig bergart av gips, varierande i vitt, rött och grått. Den kan förväxlas med marmor men är mindre hård och verkar vid beröring varm p.g.a. sämre värmeledningsförmåga.
Definitionerna är hämtade ur Nationalencyklopedin och sätter enligt min mening fingret på det paradoxala i Marco Cuevas verk. Fyra stycken moln – frammejslade ur tunga alabasterblock vid ett stenbrott i Volterra i Italien – upphängda i grova stålvajrar spända mellan golv och tak. Även utan titeln är skulpturerna omedelbart igenkännbara som moln. Samtidigt är varje betraktare medveten om att de består av sten och inte är en samling av i luften svävande vattendroppar.
Cueva har redan tidigare jobbat med moln som motiv. Jämfört med dessa är stenkaraktären här mer framhävd genom en relativt rå och opolerad yta. Samtidigt känns hans stringenta materialbehandling och de böljande och flödande formerna igen. Samma återhållet dynamiska precision utmärker hela Cuevas konstnärskap.
Ett moln i alabaster är en paradox som rör sig åt två håll. Det svävande och efemära molnet förlorar sin viktlöshet och ges en fast, oföränderlig form; men även stenen förlorar sin tyngd och förankring. I detta finns två drag som kännetecknar många av Cuevas verk. Det första är den illusionism som inte söker lura betraktaren utan pekar tillbaka på det maskineri som skapar bilden: molnen som i samma ögonblick och lika mycket går att känna igen som illusion och som konstruktion. Det andra utmärkande draget är konstverket som en mötesplats mellan olika till synes paradoxala sfärer. I detta verk mötet mellan olika ting och material, i andra kan det handla om en korsning mellan olika kulturer, tider, myter och berättelser.
Jacob Kimvall
Konstnär
Marco Cueva
Färdigställt
2007
Material
Alabaster och wire
Placeringsort
Stockholm
Placering
Länsrätten i Stockholms län; skulptural gestaltning i entréplan
Fastighetsägare
Vasakronan
