I entréhallen, mitt bland internationella möten och forskningsprocesser, löper Jens Fänges bildsvit Instrumentarium för en drömd kiosk. Åtta målningar slår följe i en resa runt ett hörn. Genom bilderna sträcker en märklig tingest ut sin kropp och dess själ liknar Professor Balthazars universalmaskin. Det antropomorfa redskapet leds av drömmens logik,
likt surrealisternas tecknings-stafetter där bilden veks undan innan nästa deltagare skulle fortsätta.

Här är viskningsleken ordnad enligt koloristiska rim. Färgerna är uppskruvade i ett elegant kemiskt tonläge men paradoxalt nog även vilsamma och lätta. Formerna hänför sig till glasartade pjäser men objektens flöde börjar med ett öga. Seendets glob möts av en bred pensel vars borst blir till en imaginär ögonfrans medan skaftet rinner ut i en trattform. Sedan följer en raffigt svart glasskiva där allt är målat bakom, i hinterglasmåleri. Inga penselsträck syns, bara kylig precision. Trattformerna andas genom bilderna, de sugs provrörssmala eller bälgar ut sig. Plötsligt viker sig instrumentet runt hörnet. På andra sidan ekar svarta ellipser mot en svävande kristall, likt ett teleskop. Astronomiska institutionen ligger ett stenkast härifrån och där finns ett mässingsteleskop. Hakarna i bildsviten är också av mässing.

Målningarnas partitur mynnar ut i en tavla med kiosk. Dörren står öppen och en tribun är framställd, där kan idéer och varor bjudas ut! Samtidigt har huset en anfrätt fräschör. Har vägen hit varit alltför lång? Innovationscentrum fungerar som en länk mellan universitetsforskning och dess kanaliseringar i samhället. Instrumentarium för en drömd kiosk är också fullt av förlopp som griper in i varandra, dessutom hänger det i ett rum vars funktion är passagens. Jens Fänges verk är en metafor för ett tankeflöde och en modell för idéprocessens olika stadier och metamorfoser.

Magdalena Dziurlikowska