Att besöka ett polishus är en speciell upplevelse oavsett ärendets karaktär. Porten till rättsväsendets boning är därför en unik miljö. Den är en passage mellan den yttre världen och det inre organ som bevakar samhällets kollektiva hjärtslag. 

I Göteborg har Polishusets entré omvandlats till ett land i miniatyr. Konstnären Johanna Tymark har använt sig av väggmåleri och gjutna reliefer för att gestalta möten mellan natur och kultur. Hennes konstverk visar i sin helhet övergångsstigar mellan det vilda och det tämjda, mellan det laglösa och det lagbundna. Formmässigt är verket en förening av enkelhet och komplexitet. Med det figurativa bildspråket skapas hos betraktaren en abstrakt bild av ett bekant och ändå anonymt samhälle.

Konstnären har medlat skickligt mellan ytterligheter i interiörens arkitektur. En ordlös berättelse om världar som möts löper både över plana väggytor och över strategiskt valda pelare. Subtila, ljusbringande färgtoner öppnar de trånga slussarna med ett lågt tak mot vidsträckta territorier. Stolpar och elledningar korsar dessa landskap. Någonstans i gränszonen mellan det lantliga och det urbana befinner sig en för tillfället folktom busskur. Cyklister har stigit av sina fordon, slagit sig ner i gräset och blickar mot de höghus som i fjärran sträcker sig mot himlen som storstadens resliga utposter. Rådjur har förirrat sig bortom skogsdungar. En bortsprungen hund tvekar vid en vägkorsning. Det är som om vardagen vecklade ut sig som en filt och svepte om alla människor. Försjunkna i sina tankar eller samtal skyddas de under paraplyer.

De monokroma - växelvis gröna, blåa och lila - väggmålningarna erbjuder panoramautsikter över stora nejder. Relieferna fungerar istället som detaljerade närbilder i färg. Verkets beståndsdelar skiljer sig åt stilmässigt, men samexisterar också i en harmonisk helhet. I ett ömsesidigt beroendeförhållande skärper de varandras betydelse. Med sina oväntade släktskap och plötsliga sammanstötningar liknar de samhällets komplexa organism.

Joanna Persman