I konstnären Jone Kvies verk The Umeå Nebula pågår ett fantasieggande spel. Det ändlösa blir överblickbart, naturvetenskapen subjektiv och det storslagna testar sina gränser med och mot det lekfulla uttrycket. De två spegelblanka objekten, krönta med färgglada studsbollar, svävar ovanför våra huvuden och är synliga från alla håll i foajén på Designhögskolan i Umeå.

Studsbollarnas variationsrika färgskiftningar för tankarna till stjärnhimlen, eller är de kanske planeter, molekyler eller "bara" just studsbollar? Befintliga objekt har återanvänts och fått nya innebörder, långt större än sig själva.

Skulpturen har gestaltats utifrån teleskopbilder av nebulosor, ett fenomen med svindlande omfång på flera ljusår, som människan trots vetenskapens utveckling aldrig till fullo kan se. De består av gas och rymdstoff och är källan till våra grundämnen. Det är också i nebulosorna som stjärnorna uppstår och kollapsar. Fenomenet utgör således en intressant reflexionsgrund för designern. Materialet, designerns primära verktyg, har sitt ursprung i nebulosan. I likhet med nebulosan är det också här på Designhögskolan som det alldeles nya och ännu omformulerade tar form.

Jone Kvies konstnärliga praktik präglas av ett utforskande av skulpturens möjligheter. Med idéer om oändligheten och det omätbara blir rumsliga objekt porträtteringar av tid. Kvie arbetar vidare med det sena 1700-talets romantiska måleritradition och inte minst idén om det sublima. Inspirationen hämtar han från universum, eller från fenomen och företeelser som är synonyma med alltings början och alltings slut. The Umeå Nebula är med fantasins tillåtelse en gestaltning av stadens eller platsens begynnelse men också en påminnelse om processer som kommer att fortgå, långt efter att vi själva fallit i glömska.

Anna Johansson