Juri Markkulas konstverk Troja utanför Riksutställningar och Riksantikvarieämbetet i Visby är vid första anblick en sjöcontainer uppställd i anslutning till den gemensamma entrén. Men genom slipning, lackning och försegling har den av konstnären transformerats till en lockande Pandoras ask, som rymmer mycket mer än sin ursprungliga funktion. Troja blir så en metafor för den statliga omlokaliseringen, verksamheternas karaktärer av transporter och magasinering, men också för Visby som en historiskt viktig handelshamn. Det slutna rummet väcker föreställningar om en trojansk häst med ett oförutsägbart innehåll, och den symboliska innebörden är lika skiftande som containerns yta - rum för samlande, bevarande och kunskap. Rum för förnyelse, förflyttningar eller något vi ännu inte sett. Okända skatter, magasinerade kulturarv eller illegala flyktingar. En vandringsutställning eller kanske är det just två statliga myndigheter som transporteras över havet?

Ytbehandlingen förstärker den objektifiering som uppstår redan då containern förslutits och berövats sin praktiska funktion. Den blanka ytan skapar ett illusoriskt djup och speglar den bakomliggande byggnaden, ritad av Johan Celsings arkitektkontor. Spegelbilden verkar befinna sig innanför den slutna containerns yta, vilken tycks lösas upp och bli transparent. Det handfasta och pragmatiska luckras upp i en osäkerhet om vad betraktaren egentligen ser. Färgerna skiftar beroende på hur betraktarens rör sig kring verket, och väcker frågeställningar om hur vi uppfattar verkligheten. Perception är bildligt talat beroende av var jag står och vad jag står på; synvinkel i kombination med en plattform av referenser, subjektivitet och medhavt bagage. I verket illustreras detta av att varje betraktare på grund av den speciella färgens egenskaper bokstavligen ser olika färger beroende på sin synvinkel. Att ett konstverk uppstår på nytt i mötet med varje individuell läsning illustreras ovanligt poetiskt i Troja. Alla ser samma sak, fast annorlunda, och ingen ser samma färg samtidigt. Så vad förändras? Är det färgen, eller sker förändringen i betraktarens öga?

Johan Pousette