En kaffekopp en knölig räkning ett lillfinger vid en spegel - så börjar mönster. En upprepning en bumerang (bang bang) ett eko. Mönster är pardans. Inte unikt äkta eller autentiskt för mönster är kopiering. Mönstret en bild av kärlek.

Rädslan för vanlighet blandar ihop repetitionen med det mediokra. Det är inte obefogat, vi människor var och en och alla våra drömmar och begär riskerar alltid att utplånas. Men utplåningen är inte rutinen utan administrationen. Upprepningen däremot sker på mängder av oändligt olika sätt. Spegelns alla vinklar och fokus. Mönster är vardag som dekoration.

Katarina Wiklunds och Susanna Wiklunds projekt Fisksätra mönsterarkiv är en dekorativ akt mitt i Fisksätras vardag. Människor har fått berätta historier med ting - en strumpa en flagga en kortlek. De har speglat vikt och roterat - gjort mönster och samlat allt i Fisksätra bibliotek.

Fisksätra byggdes 1972-1974, miljonprogrammets sista år. Miljonprogrammet är bara det sista namnet på den stora ambition som började med Sven Markelius kollektivhus på Kungsholmen och barnrikehusen i Kristineberg 1935. Allas drömmar om hem. Det är nu inskrivet i FN:s stadgar.

Vanlighet eller administration. Vad tar över? Var vi än bor kan vi vara stolta över miljondrömmen. Det är Sprawl det är spridning det är hoppet. Fisksätra kallades stadsmässigt. Idag får bara centrum vara stad, den plats där rika och berömda bor. Idag säger administrationen att din dröm inte är värd lika mycket som drömmen om centrum.

Men mönstret är vanligheten som dröm. Mönsterarkivet hittar en märkvärdig kärlek mellan mönstret och Fisksätra. Mönstret är utan centrum precis som förorten. Precis som vi alla. Alla är centrum. Det är hoppet.

Lars Mikael Raattamaa