Vegetation och vila förhåller sig till krassa kontraster som ett gammalt kulturlandskap och en modern motorväg. Stenen fick utgöra grund för Blystads arkitektoniska/skulpturala idé till konstprojektet i Munkedals kommun, i vilket Blystad använt den lokala landergraniten. Valet av denna stensort handlar inte bara om referenser till regional geologi, utan har också att göra med konstnärens tidigare och goda erfarenheter av att arbeta med bohuslänska bergarter. Resultatet visar att norrmannen ännu är på talefot med svensk granit.

Den fysiska gestaltningen har en tudelad målsättning. Dels svarar utformningen av området mot den kommunala ambitionen att ”aktivera en eller ett par infartspunkter från E6”. Dels skapar Blystad förutsättningar för bilisterna att erbjudas en viloplats där de kan promenera och koppla av i nära kontakt med det enastående växtlivet på platsen.

Dialogen med den variationsrika vegetationen ligger till grund för det stiliserade trädet i stenen. Fyra meter hög och en placering som gör det till en slående signal för bilister i båda riktningarna. Granitstyckena är sammanställda på så sätt att de tycks upphäva något av stenens tyngd, och skapar dessutom ett mönster av negativa former som ger association till utsnitt av trädstammar. Detta genombrutna mönster får en suggestiv verkan när skulpturen belyses under kvällstid.
Blystads landmärke leder också de färdande mot den arkitektoniska/skulpturala gestaltningen av Vegetation och vila. En 40 meter lång struktur av granitblock ligger likt en balustrad framför skogen, men bröstningen skapar inte någon ogenomtränglig gräns. Det motverkas av diagonala snitt genom de staplade stenarna, som växelverkar visuellt med grenarna bakom. Brytningar i bröstningen öppnar för en direkt upplevelse av skogslandskapet.

Till sist har Blystad integrerat ett torso-liknande bord i sin stenstruktur, och i den tvådelade installationen finns både en uppenbar praktisk funktion och en talande bild av mänsklig kommunikation.

Harald Flor

Översättning: Urban Larssen