The eye är ett permanent 3D animerat videoverk för Karlstads universitets entréhall av Magnus Wallin. En förtätad poetisk, krypande våldsam och ömsint metafor om det individuella minnet - det intima skriande behovet efter det autonoma själverfarna uttrycket - och den kollektiva strävan efter en konsensusbild. Kommer dessa två kontinenter av förhoppningar, viskningar och rop någonsin att mötas?

Filmen The eye - en svartvit stor ögonpupill, cellminne, ögonvittne, självbödel, frälsare som minns, återger en koncentrerad kalejdoskopisk bild om människans smärta, om förlust och ilska, om försoning. I begynnelsen voro vi alla perfekta, likt de i The eye transparanta, smidiga - intill dansanta - distanserade självklara skeletten. En balansakt mellan icke-kropp och intellekt. I The eye finns trädet, kunskapens, paradisets, fullkomlighetens och förbannelsens träd, men även förhoppningens. Tanken om att vatten speglar himmelen, att himlen och jord ankras, andas, växer till sig i rot- och nervsystem, inger hopp.

I The eye slickas näthinnan ren, mödosamt, omsorgsfullt och gång på gång av en tung svart tunga. I The eye dunkar ett ögonblink, ett hjärteljud. Ett eko av vårt eget hjärta. Glömska, minne, hörsel, val, bilder, tro.
Vad väljer vi att minnas? Och efteråt?
 
Jag översätter The eye till ett visuellt morfem, den minsta betydelsebärande enheten i ett språk, ett kommunikativt verk som gör anspråk på den andres vilja eller motvilja att se, höra, tro eller varsebli. Ett verk som kräver betraktarens egna prefix och suffix för att bli samtal. Ett permanent verk i offentlig miljö, ett organ i en kropp, ett organiskt gränslandsrum för särskiljande, igenkännande och diskussion.

Celia Prado