Matti Kallioinens verk Det saftiga och fruktiga i Näringslandet är en säregen fabel befolkad av besjälade stubbar, masker och åldrade sciencefictionhjältar. De svajande formerna och de närmast självlysande färgerna står i bjärt kontrast till den mjukt vitputsade väggen bakom verket, den enorma blåmålade väggen ovanför och platsens avskalade miljö.

Som ofta i Kallioinens konst befinner vi oss i något slags gränsland, mellan det organiska och det artificiella, natur och teknologi. Den animerade naturen för tankarna till såväl barnprogrammens talande träd som hallucinationens dekadenta tillstånd.

Matti Kallioinen gick ut Konstfack år 2000 och har sedan dess arbetat med både video, performance och installationer, ofta i kombinationer som tar hela rum i anspråk. Verket för Sveriges lantbruksuniversitet består av 350 delar. Facetterna svävar en bit framför väggen och installationen ger därför ett tredimensionellt intryck. Mot den ljusa väggen träder en skog av former fram, som en inbjudan sträcker sig verkets delar ut mot betraktaren. Denna värld av levande växter och teknologiska missanpasslingar öppnar sig, genom den lilla utskjutningen, mot de förbipasserande. Blotta storleken, 15 x 2.5 m, gör verket till en plats att tillfälligt förlora sig i.

Det finns ett excentriskt drag i Kallioinens konst, ofta är det detaljerna (som här de fluorescerande färgerna) som gör att den tippar över den goda smakens gränser och sällar sig till den mer absurda fallangen i den moderna konstens historia. Här finns drag av såväl dada som surrealism och punkig do-it-yourself estetik.

För mig är Det saftiga och fruktiga i Näringslandet en framtidsvision. De märkliga figurerna har landat på väggen i ett tillfälligt besök från en kommande tid då natur och teknik uppgått i friktionsfri symbios. Figurernas stumma men insisterande blickar har kanske skådat framtidens riter och ceremonier. Som gåtfulla lämningar från framtiden kallar de på tolkning och pockar på fantasin.

Anna Lundström