Tänk om allt vi ser beror på att ett antal speglar sinnrikt lutats mot varandra. Peter Svedbergs utsmyckning till Framnäskajen i Örnsköldsvik är resultatet av en sinnlighetens geometri som förundrar. Glaspyramiden av konfrontationsglas (spionglas) blir på dagen en spegel som fångar sin omgivning och slungar den tillbaka. På natten släpper glaset igenom ljuset från källan inifrån. Fundamentet till den glasade överdelen fungerar som en plats för vila och eftertanke. Det ger även betraktaren utrymme att ställa sig under glastornet och ta del av insidans förvillande metafysik.

Kvadratens förhållande till cirkeln eller kubens till sfären har fascinerat de vetgiriga genom årtusenden. Det har även gett upphov till myter med religiösa och mystiska förtecken, om kopplingen mellan skapare (cirkeln) och jord (kvadraten). Verkets titel Tellus och dess geometri inbjuder därför till en mängd symboliska tolkningar. Peter Svedbergs inställning är i grunden målarens och arbetet är ett resultat av rent handfasta experiment med vad kombinationer av genomlysligt glas, speglar och ljus kan åstadkomma. Genom att luta spegelplanen och foga samman dem uppstår en märklig illusion. För en kort sekund väcks en undran om alltet i själva verket är rakt och platt, istället för välvt och runt, då den senare kvaliteten låter sig utvinnas ur den förra. Mer bör kanske inte sägas om upplevelsen.

Spegelns bild av verkligheten och uppdelningen i ett inre och ett yttre associerar också vidare till det rum som medvetandet bildar. Där upprättas "Jaget" i förhållande till erfarenheter, minnen och sinnesintryck. Tänk om det lutar likt Svedbergs speglar. I reflektionen formas den illusoriska upplevelsen av något fullkomligt, evigt och intakt.

Susanna Slöör