Våra universitet krymper alla graden av komplexitet till förmån för begriplighet. När något obekant dyker upp pockar det genast på en lösning. Att umgås med konst är oftast tvärtom, att omfamna osäkerhet och glidningar mellan betydelser. Att parallellt med en intellektuellt kritisk sida inte bara acceptera, utan förföras av det som inte låter sig förklaras. Det nya Bilbergska huset som tillhör Örebro universitet är byggt för naturvetenskapen. I detta moderna hus har Anna Nordquist Andersson planterat påminnelser om vetenskapliga sanningars begränsningar och våra sinnens rörliga tillgångar. Om det okändas irrgångar och rotvältor.

Anna Nordquist Anderssons installation omfattar två verk där det ena, Watch Your Step, är installerat i golvet. Verket består av tre fotografier föreställande stentrappor som visar vägen ned mot det underjordiska. Bilderna kan tolkas som spöklika portaler mot de mystiska fundament som livet så ofta tycks bygga på. Trappor och öppningar av olika slag är återkommande motiv i konstnärskapet men alltid utan att visa någon riktning ut. Det är således typiskt att konstnären i det andra verket Inside Out har ”stängt” ett fönster för oss med en bild, ett fotografi av utsikten genom fönstret, monterat på ett draperi. Som tidsmarkör från husets tillblivelse blir draperiet en konstant som vi kan mäta och spegla åren och årstidernas förändringar i, samtidigt som verket retas med den arkitektoniska idén om transparens. Här tillåts också betydelsen av ord som ”bild” och ”fotografi” spela ut hela sitt register. Bilden speglar en begränsad del av det verkliga, men tillåter i gengäld skärskådning över tid och skapandet av en ny verklighet.

Draperiet kan läsas som en bild av verkligheten på samma sätt som universitetetsundervisning skapar sina bilder av omvärlden. Och det är förstnär betraktaren lämnar den invanda miljön, när draperiet dras åt sidan,som den verkliga närkampen börjar med det som funnits tätt inpå men hållitspå bekvämt avstånd. Möjligen överraskar det hur den stora vindlandevärlden ser ut bakom draperiet.

Fredrik Liew