Elisabeth Toubro utbildade sig vid Kunstakademien i Köpenhamn 1979 - 1986 då postmodernismen var ett centralt diskussionsämne. Den var en teoretisk utgångspunkt som blev en konstnärlig praktik för Elisabeth Toubro. Hon har utvecklat ett personligt sätt att tillämpa den postmoderna teoribildningen i den offentliga konsten. En intelligent symbios med den konkreta verkligheten. Elisabeth Toubro för en öppen dialog med platsens arkitektur. Hon använder okonventionella material och materialsamman-ställningar i sina verk vilket gör att hon aldrig fastnar i monumenttanken som stadfäster platsens historiska betydelse i samtiden. Elisabeth Toubro är även känslig för hur platsen används av de människor som befolkar rummet, platsens själ. Hon har en sällsynt förmåga att aktivera brukare eller betraktare i ett intrikat samspel med verket.

I Kalmar har Elisabeth Toubro gestaltat ett nytt konstverk, Pergolaporten. Det är ett konstverk som griper tag i stadsrummet och dess trafikmiljö. Med polishusets modernistiska maktspråk som fond har hon tillfört en organisk platsbildning där en gångväg och en slingrande cykelbana möts. Mitt i korsvägen har hon uppfört en pergola av cederträ. Pergolan har ett bladverk av rostfritt borstat stål som har sitt ursprung i en kartbild av Kalmar med dess topografi och gatunät. Stadens "trafikmönster" har accentuerats med två neonfigurer, dels en blå cirkel som gestaltar ett holistiskt synsätt, dels en linje som föreställer Kalmars kust. Pergolan är en replipunkt som är vanlig i italienska trädgårdar. Mitt i trafikbruset har Elisabeth Toubro fört in naturen som ett stiliserat tecken som skall mana till eftertanke. Det blir en påminnelse om att staden inte får tappa sina mänskliga proportioner och kontakten med naturen och dess kontem-plativa värden trots en avancerad teknokratisk trafikmiljö. Placeringen framför polishuset kan också tolkas som en påminnelse för polisen att generellt värna medborgarnas rätt till en mänsklig stadsmiljö i sin verksamhet. Det är en vacker tanke.

Bo Nilsson