Konstnären skapar rum, hon ger syn för sägen, i en byggnad som stänger sin publik inne. Murarna kryper inpå huden. Eftersom platsen är så speciell och geografiskt odefinierad, konstaterar hon genast och direkt ett här och nu med Saltviks geografiska koordinater. Kristina Janssons verk skapar påtaglighet. Murarna ristas och bemålas.

Tatueringen är ett tema, tecken som förbinder bilder, tankar och drömmar, eftersom de öppnar sig för flykt, resor, och även utvaldhet och utsmyckning; en skönhet som inte tål någon akademism.

"Inpå bara skinnet" brukar man säga då något svider och drabbar. Jansson har låtit tekniken lägga sig i innehållet. Teckningarna är gjorda med urblästrade spår på väggarna och delvis målade med lila färg som påminner om pennor operationssnitt markeras med. Samma violetta färg används för att teckna upp tatueringar på huden. Flera mentala rum öppnar sig redan i linjerna.

Av dem har Jansson skapat suggestiva rum. Det bortglömda och förträngda Spökslottets vind är fylld av bråte och en hotfull svärta som väller in. Med flödiga penseldrag skapar hon krängande konstruktioner av oemotsäglig bråte. Utopia däremot är mer ett tillstånd än ett faktum. Biblioteket speglar sig så att vi inte vet vilken sida som är vilken. Det förmodade Utopias kartbild uppenbaras, samtidigt som den överväldigande mängden böcker får mig att tänka på förbrukade tankar och ideologier, eller hur Utopias huvudstad Amaurote gick under. Drömlandet välte över i sin motsats, Dystopia.. "If this is a dream I don´t want it," sjöng Janis Joplin.

Kristina Janssons målningar syns som i en spegel eller genom ett fönster. Och jag tänker förstås på Kapten Nemo i Nautilus, han som i Jules Vernes En världsomsegling under havet fann det sjunkna Atlantis. Alltså, Nemo/Ingen fann den ideala världen.

Med framställningarna av utopiernas rum ställs automatiskt frågan om sådana drömmar hör hemma idag. Och vad återstår i så fall? Kanske bara kraften i här och nu, drömmar och strävan, och alldeles vardaglig hemlängtan, som Kristina Jansson framkallat med flödande, sinnliga färgvisioner.

Thomas Millroth