Maria Johansson är en av de konstnärer som fått i uppdrag att konstnärligt gestalta Göteborgs nya domstolsbyggnad. Hennes verk finns placerat i en av säkerhetssalarna som ligger nästan helt under jord och där bara små, högt placerade fönster tillåter lite dagsljus att komma in. I rummet kan man endast se en mycket liten bit himmel, i övrigt enbart en vit fasadvägg tillhörande en kringbyggd gård.

Några av salens väggar är hållna i en mörkt grågrön färgton medan andra är vita. Inredningen i övrigt innehåller mörka träslag samt stoppade möbler i mörkt blått. Här finns även en avdelande, vinklad glasvägg, i vilken takets många infällda och ljusstarka lampor skickar reflexer.

I denna strama, kalla miljö finns Maria Johanssons skira, textila komposition som en påminnelse om andra världar. Fantasieggande, glittrande och förhållandevis färgstark, breder en abstrakt organisk formvärld ut sig, som bryter och mjukar upp interiörens hårda kontext.

Konstverket är förhållandevis stort och infällt i väggen bakom rättens ledamöter, som ville det omfamna dem. Genom den teknik konstnären använt, en form av collage bestående av skirvävda, större former i silke, metall och nylon tillsammans med handgjort papper i mullbärsfiber och bladguld, uppnås en tredimensionell verkan. Denna understryks ytterligare genom att kompositionen laminerats in mellan två glasskivor - en teknik som Maria Johansson ofta arbetar med - men som i det här fallet också bidrar till det säkerhetstänkande som krävdes för detta specifika rum.

Medvetet har konstverket inte namngetts. Strävan är att betraktaren skall kunna vila i eller vandra fritt i kompositionen med blicken, allt utifrån sina egna tankar och sin egen situation. Att förhoppningsvis finna tröst och tillförsikt i de former som metallskimret frammanar och de färger som valts för att lyfta och öppna sinnet hos betraktaren.

Inger Gustafsson Seife