Tamara Malmeström de Laval har svarat på en laddad plats. Ett fängelse, dominerat av säkerhetsaspekter. Hon har ställt sig frågan hur alla de som här passerar kommer att känna. På väg in eller på väg ut igen.

Konstnärens uppgift är att skapa en plats för seendet. Hon slår hål på den oemotsägliga korriden med målningar som kan vara både ute och inne. Höga Kusten är en välbehövlig korrigering till den stumma besökskorridoren. Men ännu viktigare är samtalen mellan människor.

En figur sitter och skriver till en hemlighetsfull mottagare i ljuslådan mittemot.

Tamara Malmeström de Laval kreerar drömmar som överskrider gränser. Det är intressant hur hon öppnar fältet. Bilderna har ton från visa och folkkonst. Människor finner varandra, tar i varandra, säras, längtar och hon låter dem bära sina starka känslor av sorg och ömhet genom bilder hämtade ur en värld av innerlighet, alltifrån Carl Jonas Love Almqvist till Primus Mortimer Petersson, kurbitsar eller till och med tatueringar. Dessa närmast atavistiska uttryck brukar felaktigt kallas naiva. Ett återvändande tema aldrig formulerat klart.

Tamara Malmeström de Laval vidgar besökskorridoren med sina ljuslådor. Storslagna hemlighetsfullt lagrade landskap öppnar sig. Och då må vi undra vilka tankar och idéer som döljs i denna natur. Är det samma romantiska känsla av att vara förlorad som hos Caspar David Friedrich? Eller är det Rousseaus upplysningsidéer?

I det oförutsebart växande kan vi försvinna i något jag vågar benämna skönhet, som öppnar för förälskelsens, kärlekens revolutionerande kraft och insikt. Det var ju ingen tillfällighet att den store franske målaren Paul Gauguin satte som rubrik och uppmaning över sin egen alltmer förtvivlade strävan: Soyez amoureux! Var förälskade.

Tamara Malmeström de Laval verkar ha tänkt på ett liknande vis, då hon gett sitt arbete rubriken Love Conquers All. Där en dikt av Gunnar Björling från samlingen Solgrönt står som en påminnelse för den som återvänder ut genom besökskorridoren:

"dag går / en dag / och jag väntar / möter / och hela dagen / dagen / ler du / med mig / bort".

Thomas Millroth