En vit piedestal står centralt placerad utanför ingången till de nybyggda studentbostäderna. I piedestalens mitt öppnar sig en krater. På och i närheten av fundamentet står ett antal mörka fåglar utplacerade. På avstånd kan fågelskulpturerna upplevas som verkliga djur.

Till formen är piedestalen traditionell; på håll verkar den huggen i marmor men är i själva verket gjuten i plast. Lager av tradition, originalitet och mystik adderas till varandra och skapar en komplex illusorisk enhet. Dessutom befinner sig verket i förändring beroende på dygnsrytmen, vilket kan ge upphov till diametralt olika läsningar.

På dagen syns endast piedestalen och fåglarna. Men under dygnets mörka timmar stiger ett grönskimrande ljus upp ur kratern och fåglarnas ögon lyser grönt. I den meningen har Andreas Ermanbriks faktiskt skapat två olika skulpturer.

Ermanbriks väcker med sin gåtfulla Secrets of a Missing Statue frågor kring vad offentlig konst är i dag. En staty som vägrar representera har kanske brådstörtat tagit sig loss och gett sig av. Den upphöjda konsten är borta och utrymme ges istället åt den förbipasserandes egen fantasi.

Här uppstår, genom det utelämnade, en mer jämlik offentlig konst som befinner sig på samma fysiska nivå som betraktaren. Relieferna med den uppochnervända stubben och dess allseende öga på piedestalens sidor vittnar om Ermanbriks egensinniga symbolvärld, men kan även fungera som esoteriska ledtrådar till vad som möjligen har hänt på platsen.

Secrets of a Missing Statue kan ses som en uppmaning till studenterna och andra betraktare att komma ihåg att det finns fler möjliga tolkningsmodeller än den akademiska.

Alla frågor har inga givna entydiga svar men kan ändå ge upphov till många spännande hypoteser.  

Katrine Persson