Statens konstråd kommenterar utredning

2005-05-03

Statens konstråd vill utveckla! Statskontoret lägga ner.

Statens konstråd ser positivt på genomlysningar av verksamheten. Idéer och förslag kan ange nya riktningar, leda till positiva förändringar. Statskontorets utredning visar däremot upp allvarliga brister i såväl kunskap om sakområdet som i analysen. Det förefaller mer som om Statskontoret har förutbestämt att avveckla istället för att medverka till en progressiv verksamhetsutveckling.

Statskontorets utredare förefaller sätta likhetstecken mellan statens förändrade roll som byggherre och fastighetsägare och Statens konstråds uppdrag inom samtidskonstområdet där de övergripande kulturpolitiska uppdragen är grundläggande. Att statligt ägande förändras gör det inte mindre angeläget att arbeta med konstnärlig gestaltning i de miljöer där vi medborgare vistas.

Konstrådet kan också med stor förvåning konstatera att några av Konstrådets flitigaste samarbetspartners inte har kontaktats enligt utredningens intervjuförteckning, till exempel UD, Karolinska Institutet och Polismyndigheter från Ystad till Haparanda. Inte heller redovisas några formella kontakter med Statens kulturråd, Moderna Museet, Nationalmuseum eller Riksutställningar vilka samtliga föreslås överta delar av Konstrådets verksamhet och uppdrag.

Från och med 2004 ägnas ett särskilt fokus inom Konstrådets verksamhet åt det konstpedagogiska uppdraget. Organisationen har förstärkts med en konstpedagog, en tydlig målsättning formulerats och en handlingsplan kring strategiskt utvecklingsarbete i kommunikationen kring samtida konst i det offentliga rummet utarbetas. Utredningen avstår dock från att ens nämna, än mindre förhålla sig till detta faktum.

Under lång tid har diskussionen om upphandling av konstnärer för gestaltningsuppdragen cirkulerat inom verksamheten och frågan har även belysts av Kammarrätten. Kvalificerade konstnärskap är definitionsmässigt unika, med upphovsrättslig ensamrätt. Man kan exempelvis jämföra Statens konstråds sätt att arbeta med det förfarande som teatrar tillämpar. Det blir uppenbart för var och en att valet mellan tänkbara leverantörer (huvudrollsinnehavare) för en teateruppsättning inte kan ske i form av upphandling genom anbudsförfarande. Kommer det att ställas krav på förändringar i framtiden får detta konsekvenser för betydligt fler aktörer inom hela kultursektorn än enbart Statens konstråd.

Genom Statskontorets sammanblandning av kulturpolitiska mål och förändrat statligt ägande och stor okunskap om den samtida konstens angelägna närvaro i det offentliga rummet riskeras en unik professionell kompetens och en omfattande erfarenhetsbank inom en och samma organisation att avvecklas.